Islandshästens gångarter

Hästar har tre så kallade naturliga gångarter: skritt, trav och galopp, men islandshästar har ytterligare två, nämligen tölt och passgång. Ordet tölt kommer från isländskan, men det heter samma sak på svenska. Tölt är en gångart som går i fyrtakt, en slags snabb skritt; hästen har tre ben lyfta och ett på marken1280px-Icelandic_horses_in_Kópasker_(1) istället för det motsatta. Passgång är precis som trav en tvåtaktig gångart, men istället för att lyfta två ben samtidigt diagonalt sker det på samma sida. Även giraffer och kameler har denna gång då de till exempel lyfter vänster fram- och bakben samtidigt som de rör sig framåt. Islandshästens passgång kallas flygande pass, förutom att hästen sätter i höger respektive vänster sidas benpar nästintill exakt samtidigt så blir det ett svävmoment innan den byter benpar.

Den flygande passen är ansträngande för hästen och går väldigt snabbt, ja det kan till och med gå snabbare än vid galopp. Vanligen rider man i flygande pass på raksträckor av hänsyn till hästen. En häst i obalans, dålig form och med svaga muskler kan hoppa över svävmomentet i den flygande passen, detta kallas för grisepass. Hästen ser då till att alltid ha två hovar på marken, både för att spara energi och för att få bättre balans.

Gården med Silverkedjans islandshästar bjuder på 30 hektar betesmark för hästarna, givetvis med stängsel. Där finns också 20 hektar skog i en bäckravin, och en så kallad passraka. Passrakan är, precis som namnet antyder, en perfekt plats att träna flygande pass på med sin islandshäst. Ett hastighetsrekord som mätts för olika hästraser visar att islandshästen kan komma upp i 51,2 km/h. Den snabbaste hästen är arabiskt fullblod med 67,2 km/h. Islandshästen brukar delta i tävlingar för olika gångarter, men det är också populärt med fritids- och turridning. På Island används hästen även som arbetshäst och när man från hästryggen ska driva andra djur.