Islandshästens popularitet förr och nu

Islandshästen har troligen varit populär sedan vikingatiden, ja vikingarna på Island var förtjusta i hästen för att den var så smidig och tålig att rida på. Det fanns inte så många andra transportmedel att tillgå, så när nybyggarna upptäIcelandic_horses,_mare_and_coltckte islandshästens förmågor blev hästarna vördade som om de vore gudar. Man ansåg att de var symboler för fruktbarhet. Det är således inte så konstigt att folksagor från Island ofta innehåller berättelser om hästar. Vikingarna var så tacksamma över islandshästen att de började offra en vit häst vid bloten. De bad till gudar eller alver och gav hästen som en blot, ett offer för att få sina önskningar uppfyllda. Det förekom också skådespel år 930 – 1262 e. kr. i form av strider mellan avelshingstar som man ville värdera, med tanke på framtida avel.

I ett försök att förädla rasen korsade man för ungefär 900 år sedan islandshästen med andra hästraser som hade orientaliskt blod. Resultatet blev en katastrof med långvarig försämring i häststammarna. Detta fick konsekvenser som lever kvar än idag. År 930 införde nämligen Alltinget förbud mot att importera islandshästar samt mot att ta tillbaka hästar som en gång exporterats. Detta förbud gäller fortfarande och innebär att islandshästen numera troligen är världens äldsta och mest renrasiga häst.

Egentligen finns det fyra typer av islandshästar, men det är inte så stor skillnad på dem. Beroende på vad man skulle ha hästen till satsade man på olika egenskaper i samband med aveln. De fyra typerna är:

  • Ridhäst
  • Arbetshäst – med större massa än ridhästen för att klara av körningar inom jordbruket
  • Ett alternativ till nötboskap (mat) på grund av det kalla klimatet
  • Flaxofoi, den mest kända typen, vilken påminner om en engelsk ponnytyp vid namnet Exmoorponny

I Sverige och bland Silverkedjans Islandshästar är det ridhästar som gäller. De syns både i tävlingssammanhang, på ridskolor och ute på turer.